Le Marquis

Tänk att det ska vara ett enkelt recept på en chokladkaka som ska gå fullständigt åt pepparn. Nåja. Med en bok på 719 sidor med recept så kommer inte alla att lyckas. 

Jag vet inte om ni läst min blogg idag, men jag skrev förut att det var en såndär dag när tiden inte räcker till och man lagar nåt snabbt och enkelt. Jag borde ha slutat där. Men, så blev det inte. Istället när jag satt och skrev det snabba enkla blogginlägget tidigare så blev jag ju lite peppad och sugen på att göra nåt enkelt till efterrätt när middagsdisken och städningen var klar.

En chokladkaka. Le Marquis. Ett klassiskt recept med smält choklad och separat vispade äggulor och äggvitor, nedvänt mjöl och inget bakpulver. Så långt gick allt fint. Tilläggas kan däremot; Att börja med att vispa äggulor och socker i assistenten resulterar i att man får vispa äggvitor i en skål med världens tyngsta ballongvisp. (För varför ska man ha en lätt vanlig visp från IKEA? Näppeligen, en tung jävel från Martin & Servera.) Puh. Jag skänkte bort min elvisp för länge sen när jag hade alla tillbehör till assistenten.

Note to self: Varför skulle man behöva en vanlig elvisp när man har en visp till assistenten? Jo, serru, om man ska blogga om en stor fransk kokbok så kan det vara rätt skönt…

När jag väl skulle hälla upp smeten i formen, eller snarare mitt i själva hällandet inser jag först att; Hm, vänta nu. Det står “mjöla” formen, jag har ju bröat formen. Fan, jaja. Jag fortsätter och inser också att min vanliga form med löstagbar botten är alldeles för stor. Dumt recept, tänker jag. Och läser igen. Det står uttryckligen en 20 cm stor form. Min är betydligt större. Synd. Jag har en mindre form i skåpet. Dessutom utan botten som hade varit perfekt till det här. Om jag ändå hade mjölat formen istället hade jag snabbt kunnat göra om med lilla istället. Men jag hade ju felaktigt bröat den vilket hade resulterat i en massa brödsmulor i smeten. Jag bestämde mig för att det fick bli en låg kaka och jag behöll formen jag hade börjat med.

In i ugnen nu kak-fan. Jag börjar plocka med disken från baket och gör i ordning maskin och bänkar efter mig. Efter en kvart tittar jag till kakan. Tror ni jag hade flyttat vredet på ugnen från snabbstart till vanlig varmluft? Nä. Alla ni andra som gjort samma misstag med sockerkaksliknande recept vet vad det innebär. Det blir skit.

Nu sitter jag här med något som mer liknar en platt, något fluffigare kladdkaka. Inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hann iallafall inte börja med smörkrämen jag hade tänkt att fylla kakan med.

Nä, nu går jag och lägger mig i soffan under mitt StarWars-täcke och kollar på Poliskolan 4. Det är ungefär vad jag pallar just nu.

Tack och hej kladdkakegrej!

Det goda franska köket: Sidan 687 och 688